Annons


Konsten att göra bort sig totalt


Ja såhär slutade min fredagskväll. Skulle nästan vilja skylla på en jättestark vindpust eller att det var så mycket folk att jag blev knuffad.

Men nej. 

Det började med strålande sol, värme som typ aldrig befinner sig i vårt iskalla lilla Svealand och ett utspring för min kusin Gustav! Allt såg alltså good to go-bra ut (so far………. *dramatisk musik*).

Annons

 

Här har ni flaket! Jag skulle egentligen fått åka med min kusin men hade i sista minuten behövt ställa in för en resa………… Som inte ens blev av?? Men det var kul att kolla på och skjutsa hem två öliga studentflaksåkare med :——) Väntade i en och en halvtimme :—) 

Själv :————)

 

Som tur var behövde jag inte vara ensam hela tiden. Bo gjorde mig lite sällis! HUR SÖT ÄR HAN????????? Avlider.
   

Jag hade denna outfitta hela helgen på grund av skitsnygg i den.

  

Väl plågad av avundsjuka för alla lyckliga studenter i världens finaste väder (själv tog jag studenten i 11 grader och ösregn eller WW2 som mina föräldrar efterliknar det med när det pratas om det VARJE gång någon tar studenten……………..).

Vill även här tillägga att jag spöar SKITEN ur min lillebror i pingis. Med ett glas Champagne i ena handen dessutom. HAHAHA LOSER!!!! Nej herregud nu får jag ångest??? Han som precis acceperat mig (tror det är för att jag har en av killarna från De Vet Du på Facebook som han övervägt att ej neka vårt blodsband) ÄLSKAR DIG CALLE förlåt kan ej ro för att allt ja gör blir perfektion…. :——-)

 

Här har ni honom, studenten! Var helt blödig när han sprang ut och på mottagningen var han helt slut av all spänning och nervositet. Jag gjorde min plikt som kusin och matade hnom med energibars och vatten påväg hem från skolan då jag kan ha vairt den tröttaste studenten ever?? Mvh somnade på min egna mottagning…….

Nu till de blodröda skrapsåren stora som grytlappar på mina knän:

Påväg hem efter mottagning och några drinkar på Bouqerian och Musikaliska ska jag gå över vägen vid Hamngatan. Jag väntar på att det ska bli tomt från bilar och att den lilla gröna gubben ska ge mig ett OK på att krossa gatan utan att bli mosad. 

Och det blir grönt och dags att börja gå. Eller ja, det göfrjag ju faktiskt inte. Istället, utan att ha hunnit uppfatta hur jag kommit dit, står jag på knä mitt i gatan. 

För HUR SKA JAG VETA att vägen hade typ en meter (………okej kanske två centimeter men en meter låter mer rimligt för att min berättelse ska bli mer dramatisk) hög vägkant?????

Åh nej. Jag hade ingen koll på det. Istället sitter jag där på knä och mina nya vänner för kvällen (studentens barndomsvänner som jag nu officiellt aldrig kan träffa igen på grund av pinsamt) kollar bak mot mig där jag sitter i någon konstig offringspose upp mot himlen. 

Så ja, priset för världens klumpigaste (och just nu söndriga knän) goes to mig. Från och med nu kommer ni se mig i knäskydd, hjälm och benskydd varje studentmottagning.






Laddar