Annons


En grisrosa fejja gör TV-debut


rosa2

rosa3

rosa5

Ser ni mina coola glajjor på sista bilden? De är PRECIS de som är anledningen till att jag inte låter mig själv köpa just solglasögon för över hundralappen.

En tyckte ju att jag och kollegan Lisa kunde ta bilder på uteplatsens tak (*YoLo*) varav en såklart skulle tappa sina nya brillz mitt bland alla småstenar i en sån väldans fart att de nu har två stora repor på varje glasskiva.

Annons

Har på riktigt funderat på hur jag lyckas med sånt här. Hade liksom ÄGDT dem i mindre än 24 timmar. Men det är väl en talang from birth i guess *LucY gIrl*……………………

Men förutom att springa runt på Aftonbladets tak och förstöra mina ägodelar så börjar det ju bli VÅR!? Sitter inne på kontoret och det liksom KLIAR i mig av att gå ut och sola lillfejjan (……..vilket jag förövrigt också gjorde och då matchade min grisrosa jacka så djävulskt mycket). Som tur är så håller vi på med så himla mycket roligt på jobbet nu. Hemsidan som vi jobbat jättemycket med börjar komma i form OCH nästa vecka är det inspelning av en helt ny grej som jag tror kommer bli riktigt bra.

……………… HOPPAS jag?! Den där grisrosa lillfejjan jag snacka om innan ska ju va med framför kameran. Så nog bäst att det blir bra. Känner liksom att jag inte riktigt vet hur jag är framför kameran? Tänk om jag liksom är som de där trisskraparna i Nyhetsmorgon som ska hälsa till fem sysslingar och han i fiskdisken på ICAn närmast hemma. Börjar fladdra med blicken och känner hur jag liksom vill ANDAS uppmärksamhet och trycker bort de andra ur bild? Och sen vips ligger Jullan på golvet för det där med att inte svimma vid olägliga tidpunkter är ju not my thang om man säger så…………….. Så vaknar jag plöstligt upp i en sjukhussäng med en riktigt gammal tant som har samma näsa men en himla mycket mer rynkor som min syster Josefin och hon säger:

”Julia! Du är här, känner du igen mig?”

Jag trycker handflatan mot huvudet för att få huvudvärken att släppa och kollar på henne:

”…………..Josefin?” stakar jag fram med svag röst och fortsätter:

”Varför är du så rynkig?” *mmMMmm utseende är ju ALLT <333…*

Josefin ser ut att bli nervös. Hennes puls stiger och hon flackar med blicken. Tillslut lutar hon sig fram mot sjukhussängen och tar min hand. Hon håller den hårt och säger:

”Men Julia…. Det är år 2061”

Det blir tyst. Jag vet liksom inte hur jag ska ta in den här informationen. Tillslut, när jag precis ska svara med ett ”jaja, värre saker kunde ju hänt” (…?) avbryter min syster mig och säger:

”Och justa, du kaosa hela den där inspelningen du skulle acea på, så du fick sparken och är nu mer skandalomtalad än spy-Eva”

*pppPPPPpppIIiiP* låter det då från maskinen som har koll på mitt hjärta and I’m gone.

…………

…………………….?

Ehm, ja.

*Vaddå ”du har lätt att sväva iväg till fantasin Julia”* ………..TruE StoRy






Laddar