Annons


KRÖNIKA: ”Det är inte mitt fel. Det är ditt.”


JuliaKnaveKrönikaTidningenSOLOFeminism

Min krönika i SOLOs aprilnummer är skriven till tidningens kampanj #nejtilltafs. Kampanjen är tidningens upprop för att synliggöra unga kvinnors erfarenheter av män som tafsat. Vi vill uppmärksamma problemet med män som anser att kvinnors kroppar är allmän egendom och visa att det inte är enskilda tillfälligheter utan en samlad bild av verkligheten som de flesta unga kvinnor delar.

Annons

JuliaKnaveKrönikaFeminism1 JuliaKnaveKrönikaFeminism3 JuliaKnaveKrönikaFeminism4

Du har en blå-och vitrandig skjorta och är tio centimeter längre än jag. Ditt hår är den sortens hår som jag skulle kalla för fint, och du drar det bakom örat när det hamnar i ditt ansikte när du dansar. Du har två öl i vänster hand och den högra är nertryckt i jeansfickan. Jag ser att du svettas och din skjorta är redan lite blöt på ryggen. Jag känner inte dig men du står några meter ifrån mig.

Klockan är strax efter fyra på en nattklubb i Barcelona. Jag tappar bort dig med blicken och pekar på min kompis drink för min är slut. Jag får smaka av hennes och sväljer snabbt, låtsas som att spritsmaken inte känns hela vägen ner i magen.

Dagen innan ringer mamma. Hon frågar hur vädret är, säger att vi inte borde sova med AC:n på för då kanske vi blir förkylda och att jag verkligen inte ska ha den där korta kjolen jag precis berättat att jag tagit med hemifrån. ”Så inget händer bara” säger hon och menar väl. Sen börjar det knastra i telefonen och vi lägger på.

Senare den kvällen drar jag det blöta håret genom tofsen som klämt så hårt runt handleden. Några slingor i nacken fastnar mot huden men det märker jag inte, för jag är för full och det är sent.

Jag trängs mot svettiga kroppar som jag aldrig har träffat förut på en nattklubb tre timmar bort med flyg. Hoppar i takt med musiken och håller hand med hon som har varit min bästa vän sedan jag var tolv. Mest för att inte ramla men också för att inte tappa bort varandra.

Först ser jag inte dig men du är inte en meter ifrån mig längre. Det är nu din hand glider in under min kjol. Handen som tillhör dig jag inte känner. Det är nu du drar mina trosor åt sidan och stoppar upp ett av dina fingrar i mig. Det är nu du gör fel, inte jag.

Det här händer inte för att jag tog den korta kjolen, och det händer inte för att jag gav dig en sexig blick eller för att jag drack en halv flaska sprit innan jag gick till klubben.

Om övergrepp handlade om hur avslöjande kläder vi har på oss, skulle övergreppsifforna sjunka på vintern. Men det gör de inte. Om övergrepp handlade om hur många man legat med, skulle det aldrig hända någon som var oskuld. Men det gör det. Om övergrepp handlade om hur mycket man har druckit, skulle det aldrig hända nyktra tjejer. Men det gör det.

Jag vill inte att någon ska säga till mig att jag borde springa utan hörlurar. Jag vill inte hålla nycklarna hårt i handen när jag går hem själv eller ha shorts för att i kort kjol kanske jag blir för svår för dig att motstå att klämma lite på. Du måste förstå:

Det är inte mitt fel. Det är ditt.

JuiaKnaveKrönikaApril

Nu finns ett nytt nummer av SOLO ute i butik med min senaste krönika så spring och köp! Här kan du även hitta gamla krönikor och texter jag skrivit.






Laddar