Han står som uppställd på rad. Det är trångt vid baren och ljudet högt. Han väntar på sin tur. För två personer innan ska hälsa först.
Och hon hade gråtit i dagar för någon annan.
Han har svart keps och kollar ner i marken. Hon sträcker fram sin hand. Klockan är alldeles för sent och ett sammetsband i svart är det enda som begränsar dem från resten av det fyllda dansgolvet. Bra det för det är varmt och hon svettas. Han lyfter på huvudet. Inte så mycket alls egentligen, men tillräckligt för att möta hennes blick. Han har ögon i grönt, blått och grått.
Nya ögon.
Han är längre än hon. Äldre än hon. Hon hade sörjt och försvunnit. Tappat i vikt och legat på badrumsgolv i timmar.
Alldeles för sent blir tidigt och de står nära. Han säger att han vill kyssa henne nu.
Nya läppar.
Och hon hade gråtit i dagar för någon annan.
Han betydde egentligen ingenting. Inte hon heller. Och det var aldrig kärlek. Men han var ny.
