Annons


Backstage på Let’s Dance


Jag drog tidigare till jobbet idag för att kunna smita någon timme tidigare. Det var nämligen dags för en sväng förbi Let’s Dance-studion. Kändes så himla kul att vara tillbaka – det var ju faktiskt där jag drog igång hela min lilla tv-rutt. Jag stod i butik (åttatimmarspass i en tre kvadratsmeters butik UTAN STOL?! Avlider av bara tanken på att ha det jobbet igen) om dagarna och sprang varje fredag iväg till Frihamnen där Let’s Dance-studion håller till.

Annons

10 veckor gick på 10 sekunder och vips var allt klart. Vi var ett himla bra gäng ändå – och den dåvarande webbredaktören (jag praktiserade som webbassistent) har jag faktiskt haft turen att jobba tillsammans med på fler projekt!

Och nu när man gick in i studion igen var det ju verkligen som om ingenting hade hänt. Jag var där med min lillebror och hans mamma. Mitt under sändningen får min 12-åriga lillebror så ont i magen att han är nära till gråt och suckar om och om igen över ”hur ont det gjorde på höger sida nedanför naveln”…………….

………….!!!

!!!!

Ungefär här börjar mina hönsmammegener rycka in med stora röda blinkade lampor med varningstexten *BLINDTARMEN-BEEEPBEEP-BLINDTARMEN-THIS IS NOT A WARNING-BEEEEEP* dunkandes i mitt huvud. Repet är precis klart och det bildas en lång kö till utgången. Lillebrorsan kvider sig och stönar. Så jag ställer mig upp, med lillebror i handen, och går med säkra steg mot green room och vidare bakom kulisserna.

Det var inte förens en vakt stannade mig för att säga ”här får inte du vara” som jag fattade att min tillgång till att få gå runt i crewgångarna gick ut sisådär………….för två år sedan.

Jag har alltså ingen badge och hittar ingen jag känner som kan förklara att jag inte är ett galet Let’s Dance-fan som precis stulit ett barn från genrepspubliken som nu gråter och stönar (vilket är typiska grejer man gör om man är stulen väl….?).

När jag tror att det är dags för mig att *pAck My BeLonGingGs AnD gO hoME* slås hönsmammegenerna på igen. Jag, som numera inte är jag, utan en förjävligt orolig och arg hönsmamma förklarar för den tre meter långa vakten att jag och mitt barn (…?!?! Tar illa upp nu i efterhand när vakten faktiskt gick med på hela ”min lillebror är mitt barn”‘-lögnen – jag menar, SER JAG UT som att vara mamma till en tolvåring???!) och jag minsann visst ska få gå igenom här för mitt barn har ont i magen och behöver BAJSA. ”Hör du det va, vakten? BAAJSA!” Hör jag mig själv säga och tillägger ”och så har han blindtarmen så vi måste träffa sjukvårdarna”.

Ehm, ja. Kanske lite överdrivet. För som tur var hade han ju inte problem med blindtarmen. Men det behöver ju inte vakten få veta…

letsdance2

letsdance3






Laddar